Tillsammans
med Nicolaus Nilsson kom också hans yngre bror, Nils(1856-1940) till
Stalltjärnsstugan 1870. På äldre dar bodde Nils i Olofs bryggstuga och kallades
allmänt Nisse-farbror. Han var min
pappa Leonards farbror. I verksamheterna på gården deltog han inte utan
framlevde sitt liv för sig själv. Många minnesvärda historier om honom har
berättats.
När
Kristina Nicolausson och Hedvig Nicolausson efter lång övertalning lyckades få
av honom kläderna för att julbada honom i en balja lär han ha sträckt upp armarna
och yttrat:
”Här ser ni hela härligheten.”
Nils gillade
att dricka kaffekask och satt en gång i sällskap med några andra gubbar och
drack. Då kom min 5-årige bror Per-Erik in och hällde ut innehållet i
spritflaskan. ”Det är gift”, sa han, vilket mamma Hedvig lärt honom. Men Nils
blev inte alls arg eftersom han var mycket förtjust i Per-Erik.
När
renköttstransporterna från fjällen till Duved passerade förbi fanns alltid Nils
på plats för få sig en köttbit.
Han smög också omkring kvällar och nätter med en säck och försåg sig med ved
vilket folket lät vara.
Nils plockade bär som han sålde. Vid ett tillfälle gick han vilse och blev
borta över natten. Sökning sattes igång. Men Nils hade lyckats ta sig över
fjället ända ner till Häggsjöbyn och hade på så sätt klarat sig.
När det bakades i gårdarna dök Nils alltid upp med en egen deg fylld med
plommon och ärter som han ville ha gräddad.