Att tillverka grundämnen
Det finns många exempel på att människan ibland kan påverka naturen. Ett av dem är att vi faktiskt kan tillverka grundämnen på konstgjord väg. Genom att skjuta alfapartiklar mot kväve fås en reaktion där den nya atomkärnan omedelbart sönderfaller till syre. Detta experiment utfördes av Ernest Rutherford så tidigt som 1912.
Snart upptäcktes att atomkärnor kunde klyvas genom att skjuta sönder dem med neutroner. Denna kunskap används i atombomben. När uran klyvs med hjälp av neutroner bildas nya atomkärnor och fria neutroner som i sin tur kan fortsätta klyva andra urankärnor. En kedjereaktion uppstår och enorma mängder energi frigörs. I en atombomb som sprängs klyvs miljarders miljarder urankärnor på mycket mindre än en sekund.
Kunskap i sig är inte av ondo eller godo. Det är sättet som kunskap används på som kan vara bra eller dåligt. De nya kunskaperna kunde användas till annat än bomber. I ett kärnkraftverk klyvs urankärnor precis som i en atombomb, men i kraftverket kontrolleras kedjereaktionen så att den inte urartar. Denna process kallas fission. Energin som frigörs vid kärnklyvning kommer till användning och omvandlas till elektricitet.
Ett annat sätt att förändra atomkärnornas struktur är att slå samman dem. Genom fusion, (sammanslagning), frigörs stora mängder energi. Ett exempel på fusion är när väteisotoperna tritium och deuterium slås samman och bildar helium. Denna process sker dagligen i solen och andra stjärnor. Fusion skulle kunna användas som en god energikälla för oss människor, men vi har ännu inte lyckats behärska fusionsreaktionen tillräckligt bra. Problemet med fusion är att det krävs så enormt höga temperaturer för att få atomkärnorna att krocka och slås ihop. Man har lyckats med att uppnå denna temperatur men bara under en kort tid, så kort att den energi som krävs för att höja temperaturen är mycket större än den energimängd som reaktionen ger tillbaka. Alltså lönar det sig inte ännu med fusion.