Häradshövding Erich Theet fick 11 juli 1685 privilegium att anlägga ett järnbruk
med masugn och hammarsmedja i "Medellpadh, Timmerå Socken och Lögdöö gårdh".
I
svaret från Bergskollegiet står att läsa att "skougen deromkringh ähr så
vidlöfftigh och ymbnigh at åboerne dersammastädes önska igenom sådanne verckz
inrättande fåå giöra sig nytta af denn samma, somm elliest skulle vara för dem
fruchlöös, strömmen i hvillcken han täncker samme värck at inrätta, ähr till
vattnfall och hålldambs bebyggande mycket beqväm, och elliest när deromkringh
tillförende inga bruk opsatte eller någre ägor der intill så när belägne att
igenom opdämbningh eller på annat sätt någon kan denn ringeste skade tillfogas".
Det
framhölls också att det på Theets gård Lögdö och i närbelägna gårdar upptagits
"skierpningar" med järnmalm och i en stor insjö i Färila socken i
Hälsingland "een serdeles svart sand och godh järnmalm till stor ymbnigheet
opkastar".
Tio år skattefrihet beviljades. Men Erich var alltför optimistisk beträffande egen malm. Järnet var svavelhaltigt och gav rödbräckt järn som vid smide spricker i kanterna. Det var först på 1800-talet som detta förhållande kunde bemästras. Malmen fick köpas från gruvor i Utö och Singö i Stockholmstrakten, Vigelsbo i Uppland och från Ulvön i Ångermanland.