Den viktigaste förutsättningen för anläggandet av järnbruk i Medelpad var tillgången
på skog. Det gick nämligen åt stora mängder träkol vid järnframställningen vid
denna tid. För att framställa ett ton färdigt järn behövde man 3 ton malm och 6 ton
kol. I Bergslagen och Uppland hade skogarna i närheten av gruvorna och bruken
skövlats och flera bruk blivit dömda till nedrivning. Runt Lögdö fanns det
vidsträckta skogar i Ljustorp och Hässjö där träkol kunde framställas i kolmilor.
Viktigt var också tillgången på vattenkraft. Eftersom de stora älvarnas forsar inte
kunde utnyttjas på 1600-talet var man hänvisad till de mindre vattendragen. För
Lögdös del utnyttjades därför Snägdån till masugnen och Aspån till de två
hammarsmedjorna. Åarna dämdes upp med 8 resp. 7 dammar för att reglera
vattenflödet.
Närheten till kusten hade också betydelse. Järnmalmen fraktades från Utö och
Singö gruvor i Stockholmstrakten, från Ulvön i Ångermanland och Vigelsbo i
Uppland. De järnförekomster man hittade i Medelpad på Alnön och vid Orrtjärn
gav nämligen undermåligt, fosforhaltigt, kallbräckt järn.
Damm vid Snägdån