Första järnbruket i Medelpad började anläggas 1673 i Galtström, Njurunda. Det
var landssekreteraren i Västernorrlands län, Magnus Blix, som fick tillstånd av
Bergskollegiet för en masugn och en hammare. Platsen var lämplig eftersom där
fanns en lagomt stor ström, rikligt med skog, goda transportmöjligheter och flera
mils avstånd till närmaste stad, Sundsvall. Malmen fraktades sjövägen från Utö
gruvor i Stockholms skärgård. Man fick som brukligt var 6 års skattebefrielse som
senare förlängdes med ytterligare 6 år. Bruksbefolkningen behövde inte heller bli
uttagen till soldattjänst. Produktion uppgick till ca 1200 skeppund stångjärn,
ungefär 17 ton, under en lång följd av år. Beskattningen var 1% d.v.s. 12
skeppund per år.
1721 härjade ryssarna kusterna och i Galtstöm förstörde man masugnen och
brände stora hammarsmedjan, hus, sjöbodar, spannmålslager och kolhögar.
Kyrkan lämnades orörd. Även järnbruket i Åvike drabbades medan Lögdö som
inte var så lätt att hitta klarade sig. Driften vid Galtström upphörde 1916.
Galtströms bruk 1885