|
Fjällgården Åre den 9/10 1968
Gustav
Med det fantastiska materiel Du satt i händerna på mig har jag försökt bilda
mig en uppfattning var den förmenta ”kanonen” borde kunna sökas. Jag har
studerat topografin och tror bestämt att vi är inne på rätt väg – i varje fall
det område som bör kunna vara antagbart. Du tror att trupperna det här gäller
voro grupperade i trakten kring Häggsjön med marschorder mot norska gränsen. Då
troligt att man sökte sig fram den kortaste vägen som gick över
Stalltjärnsstugan för att där upptaga allfartsvägen via Medstugan och vidare
mot gränsen. Ett antagande att marschen påbörjats men att truppen som medförde
de tvenne kanonerna jämte annan skjutmateriel på grund av terrängsvårigheterna
som också framkommit av rapporterna måst kvarlämna den tyngre materielen som då
bestod av bl.a. de tvenne kanonerna. Man vet att det varit två kanoner. Av
topografin ligger det då tänkbart att man lämnat dessa någonstans öster den
ganska höga fjällkedja (ca 700 m.ö.h.) som avgränsar det s.k., Kulflätet ned
mot Hallåstjärn i öster. Generalstabskartan av år 1948 är ganska ofullständig i
vissa delar. Jag har därmed delvis mil.kartblad och dels annat materiel i min
ägo kompletterat kartbilden så att dek i bilkagt borde te sig, med undantag för
ofrånkomliga feltag av en klåpare. Med parallellforskning av allt tillgängligt
materiel har jag med rött markerat det område var man främst bör söka. En
mindre plausibel ”begravningsplats” är enligt min uppfattning v.
Fisklöstjärnen. Den med K på kartan utmärkta platsen är den utgångsplats
skogskojan som Gustav Blixt antyder. Du kan ju vidare arbeta på detta med Dina
synpunkter. Synd att Du fått tag i grundmaterielet så sent som nu i höst då
snön redan börjat falla. Då jag själv är mycket intresserad av det här ärendet,
men som jag alltid sagt Dig att får man reda på något skall man genast anteckna
allt – när våren kommer kan man ligga med näsan i vädret och får då bara
uppifrån Valhall följa de kvarblivna som jag hoppas försöker finna klenoden.
Som jag också sade Dig har jag redan för ett 40-tal år sedan hört sägnen om de
nergrävda kanonerna i den trakten.
Så får vi hoppas att någon blir den lyckliga upphittaren.
Vännen Martin W.
P.S. Jag har strövat runt kring södra delen av Hallåstjärnen
en sommar för många år sedan och det där med Kulflätet – ett namn som inte
finns på någon karta – vet jag inte varifrån jag fått , men troligen då vi
under beredskapstiden hade strövpatruller där som jag ledde. D.S.
|