Den heliocentriska världsbilden
Det kom att dröja ända fram till 1500-talet tills den heliocentriska världsbilden slog igenom. Heliocentrisk betyder att solen är i universums centrum. Några av de stora upptäckarna och vetenskapsmännen på den här tiden var Nikolaus Kopernikus (1473-1543), Tycho Brahe (1546-1601) och Johannes Kepler (1571-1630). De obeserverade stjärnhimlen, upptäckte nya stjärnor och utförde matematiska beräkningar och mätningar på planeternas rörelser. De kom fram till att solen är i universums centrum och att jorden roterar kring sin egen axel. De kunde också förklara varför planeterna rör sig på det sätt som de gör.
På 1600-talet kunde Galileo Galilei (1564-1642) , som var den förste att använda teleskop och kikare, ytterligare slå fast och bevisa dessa påståenden. Galileo Galilei var betydligt mer framfusig än Kopernikus och Kepler och han kritiserade skarpt Aristoteles gamla teorier. Han dömdes därför för kätteri av katolska kyrkan. Han frigavs symboliskt långt efter sin död, närmare bestämt år 1992.
Under 1700-talet kunde Isaac Newton (1642-1727) , en av världshistoriens mest kända vetenskapsmän förklara planeternas rörelserna med sina matematiska formler och fysiska lagar, framförallt gravitationslagen. Newton kände väl till Galileos och Keplers arbete och utvecklade deras tankegångar så att de stämde ännu bättre.
Planeten Uranus upptäcktes 1781 av William Herschel (1738-1822) och dess rörelser passade perfekt in i Newtons beräkningar. Fysiken verkade framemot 1880-talet vara perfekt och man kunde med Newtons lagar förklara allting i universum. Det var bara några små detaljer som inte ännu hade fått sin lösning. Man talade därför om det Newtonska urverket. Universum tickade på och fungerade klockrent
Men plötsligt uppstod problem. Det började med att man upptäckte att planeten Merkurius inte alls rörde sig som den borde göra enligt Newtons förklaringar. Efterhand upptäckte man fler och fler avvikelser även i övriga planeters banor. Men behövde nu bättre förklaringar och man insåg att Newtons teorier hade en del brister.
