Downs syndrom
Personer med Downs syndrom (DS) föds med en extra kromosom. Istället för två exemplar av kromosom nr 21 som normalt förekommer, är det tre stycken. Det innebär att de med DS har 47 kromosomer istället för 46 som är det vanliga. Med ordet syndrom menas att det finns flera symtom som förekommer tillsammans. Ungefär 120 barn med Downs syndrom föds varje år i Sverige.
En person med Downs syndrom har nästan alltid en utvecklingsstörning, men den varierar mellan de olika individerna. Den kan vara allt mellan mycket lindrig och grav. En utvecklingsstörning innebär att den normala utvecklingen hos personen går långsammare. Vanligtvis lär sig till exempel ett barn att gå runt ett års ålder, medan barn med DS lär sig gå ungefär i tvåårsåldern. Personer med DS behöver längre tid än andra för att förstå, lära sig nya saker och uttrycka sina tankar och känslor. Vad man klarar av beror på vilket stöd och vilken träning man får. Många med DS lär sig läsa och skriva och nästan alla klarar av eget boende som vuxna om de får lite extra stöd.
Det kan vara svårt med uttalet för personer med DS då tungan har en annorlunda muskelstruktur och motoriken i munnen är försenad. Ibland lär sig barn med DS teckenspråk så att de tidigare kan göra sig förstådda med sin omgivning.
Personer med Downs syndrom föds i högre utsträckning med hjärtfel och kan vara mer mottagliga för infektioner än andra.
Gravida över 35 år erbjuds idag alltid fosterdiagnostik eftersom sannolikheten för Downs syndrom ökar markant med stigande ålder hos mamman. Om fosterdiagnostiken visar att barnet har Downs Syndrom kan föräldrarna själva ta ställning om de vill anta den utmaning det innebär.