Studera.com | Lokalhistoria | Lögdö | Mer om järn

Osmundjärn


Järn var redan före vikingatiden en stor exportartikel.  Man vet att s.k. Kalmarjärn skeppades till Tyskland, England och Holland. Antagligen såldes järnet i små bitar som vägde mindre är ett halvt kilo. Under vikingatiden standardiserades dessa bitar. De kallades osmundare. En osmund vägde ca 350 gram och var stor som tändsticksask. 600 sådana bitar kallades ett pund osmund. Dess kvalité var hög sannolikt beroende på att den svenska myr- och sjömalmen hade låg halt av fosfor, som gör järnet skört när det är kallt(kallbräckt).

Under den här tiden ansåg man att järn och stål var olika metaller. Blev det utsmidda blåaktigt ansågs det vara stål.
I Frans G. Bengtssons roman Röde Orm får Orm och Toke mottaga var sitt svärd av den sköna Subaida, kalifen Almansurs favorithustru. Orm kallade sitt svärd för Blåtunga vilket antyder att det var gjort av stål.
Den blå färgen kommer av järnets innehåll av mangan som tycks förhindra inblandning av fosfor i järnmalmen. För hög svavelhalt ger rödbräckt järn vilket spricker i kanterna vid smide. Sådant järn förekom ofta som biprodukt när koppar framställdes. Svavel försvinner om järnmalmen upphettas(rostas) före masugnsprocessen.

Gammal grop där järnmalmen rostades

Järn, en fantastisk metall | Tidig framställning av järn | Osmundjärn | Bergsmalmen börjar användas | Masugnar börjar användas
Konkurrensen ökar | Nya metoder | Sverige klarade konkurrensen | Masugnen | Hammarsmedjorna | Engelsbergs bruk - världsarv
Kolmilan | Stånggången | Grundämnet järn | Grundämnena i vår omgivning