Den 11:e januari 2003 drog jag, Robin Edlund och Björn Larsson iväg på en trevlig tripp till Hallstahammar och handikapp-turneringen Kalle Västman open. I den turneringen delar spelarna på en halvtimma och handikappen är tuffa. Från början gick det bäst för Robin som inledde med tre raka segrar. Efter en närmast parodisk förlust mot Vladimir Polej, Sollentuna SK, och begynnande febersjukdom, så föll han dock tillbaka.

Med två ronder kvar hade jag ett hyfsat läge med 5,5 poäng av 7. I ledning låg Polej, med full pott, före Curt Gruvaeus, Örebro SS, med 7 poäng. Just denne mötte jag då. Tyvärr fick det partiet en mindre rolig avslutning för min del.

Curt Gruvaeus-Harald Lögdahl

Kalle Västman open 2003

1.-Sd6?? 2.e5! Lxg2 2.-Sxc4 3.Lxb7 Tb8 4.Lg2 och springaren är instängd på c4.

3.exd6 Ld5 4.dxe7 Dxe7 5.Dc3 Db4?! Helt kört, men vit spelar Sc4-e3 annars.

6.Dxb4 axb4 7.Se3 Lb3 8.Tb1! Lxa4 9.Txb4 Ta8 10.Ta1 Lxb5 11.Txa8 Txa8 12.Txb5 och snar vit vinst.

Det är den sortens misstag som förstör en annars mycket trevlig dag. ”Gruvva” tyckte att svarts ställning var suspekt, men jag har en känsla av att mer dynamiska spelare som t.ex Agrest och Polej, skulle tycka att den var okej. Ett normalt drag i den här ställning borde t.ex 1.-La8 vara.

Polej och Gruvaeus fick till slut båda 8 poäng av 9, där den förstnämnda hade den bästa kvalitétspoängen. Jag slutade på 6,5 poäng medan Robin och Björn stannade på 4,5. Ingen av Eskistuna-spelarna fick något pris.