Studera.com | Bin | Insekter

Insekternas uppbyggnad

Insekterna saknar lungor och gälar. De har istället i sitt hårda kitinskal flera andningshål varifrån det löper kanaler, trakéer, som grenar ut sig till de inre organens alla celler. På så sätt får cellerna sitt syre. Näring intas i munnen och transporteras i en tarmkanal som slutar i anus. Blodet cirkulerar fritt i kroppshålan och pumpas runt av ett pulserande hjärta i bakkroppens överdel. I insekterna flyter det alltså inte rött, syresatt blod som hos fiskar, fåglar, reptiler och däggdjur.

Andningssystemet och det yttre, hårda skelettet gör att insekterna inte kan bli så stora. Den tyngsta insekten är goliatbaggen som finns i Afrika. Den blir ca 10 cm lång och kan inte flyga. I Europa är ekoxen störst, ca 8 cm lång.

De flesta insekterna kan flyga. Vingarna sitter på mellankroppen och är oftast fyra till antalet. Flugor har två vingar. Det ena paret är omvandlat till s.k. svängkolvar.

Nästan alla insekter har två facettögon som är uppbyggda av tusentals sexkantiga, plana facetter. Från varje facett går en nervtråd till hjärnan. Insekten får på så sätt en något oskarp bild av sin omgivning. Många insekter t.ex. bin har också tre punktögon på bakhuvudet, vilka inte är synorgan i egentlig mening. När de utsätts för ljusretningar ändras hormonproduktionen som styr ämnesomsättningen.

Mundelarna kan vara bitande som hos skalbaggar, sugande som hos fjärilar eller stickande som hos myggor.

Många insekter har ett fantastiskt välutvecklat luktsinne. Det kan räcka med att en enda luktmolekyl fastnar på en fjärils borstiga antenn för att hannen ska förstå att en hona finns i närheten.

En del arter, t.ex. bin och getingar har också till sina samhällens försvar en gadd längst bak som är kopplad till en giftkörtel.

Insekternas uppbyggnad | Insekternas fortplantning