Upptäckt |
På basis av periodiska systemet förutsåg ryssen Mendelejev
förekomsten av ett grundämne som skulle ha en atomvikt
mellan kalciums 40 och titans 48. Grundämnet upptäcktes av
svensken Lars Fredrik Nilsson år 1878 i mineralen euxenit och
gadolenit som bara hade hittats i Skandinavien. Genom att
bearbeta 10 kg mineral kunde Nilsson framställa 2 gram
skandiumoxid. Först år 1937 lyckades tyskarna Fischer,
Brunger och Grieneisen framställa ren skandium. |
Egenskaper |
Skandium är en silvervit, mjuk metall som utvecklar en
gulaktig eller skär yta i luft. Det är en mycket lätt metall och
har högre smältpunkt än aluminium Skandium reagerar mycket
snabbt med många syror. Tolv isotoper är kända. |
Användning |
Dess lätthet i kombination med hög smältpunkt gör att skandium
lämpar sig väl för rymdfart. Den används till högintensiv
belysning. |
Förekomst |
Skandium är ett mycket vanligare grundämne i solen och
andra stjärnor än det är på jorden. I solen kommer det på 23:e
plats medan det hamnar på 50:e plats på jorden. Det finns vida
spritt överallt på jorden i små mängder. Det förekommer i över
800 mineral. Den blå färgen i ädelstenen beryll
(akvamarinvarianten) sägs komma från skandium. |
Framställning |
Rent scandium produceras idag genom att reducera
skandiumklorid med kalcium. |
Övrigt |
Skandium är relativt dyrt. Ett gram kostar ungefär 600 kr
(1996). Om dess giftighet vet man väldigt lite, vilket gör att
scandium måste handhas med försiktighet. |