Symbol |
Nd |
Oxidationstal |
+3 |
Densitet |
7,01 kg/dm3 |
Smältpunkt |
1016°C |
Kokpunkt |
3066°C |
Upptäckt |
Det var Mosander som år 1841 lyckades framställa en rosafärgad oxid ur mineralet cerit. Han trodde att detta var ett enda grundäme och gav det namnet didymium eftersom det var svårt att skilja från tvillingbrodern lantan. Tysken von Welsbach separerade år 1885 didymium i två ämnen - neodymia och praseodymia. Ren neodymmetall framställdes första gången 1925. |
Egenskaper |
Neodym har en klar, silvermetallisk lyster. Det mattas snabbt i luft och formar en oxid som lätt flagar av. Metallen måste därför förvaras i någon syrefri vätska som t.ex. fotogen eller stängas in i plast. Neodym finns i två former, en med atomer i en dubbel sexhörnig struktur och en form i kubisk atomstruktur. Naturlig neodym är en blandning av 7 stabila isotoper. 14 radioaktiva isotoper har identifierats. |
Användning |
Neodym används för att färga glas bl.a. för astronomiska ändamål och som lasermaterial. Glaset får skuggor vars färg varierar från violett till vinrött. Neodymsalter kan också ingå som färgämne i glasyer. |
Förekomst |
Neodym förekommer i mineralen monazit och bastnasit, där även de andra sällsynta jordartsmetallerna finns. |
Framställning |
Metallen utvinns ur mineralen bastnasit och monazit genom att lösa ut neodymsalter som neodymfluorid NeF3 med olika lösningsmedel. NeF3 kan sedan reduceras med kalciummetall. |
Övrigt |
Neodym är måttligt giftigt och ska liksom andra sällsynta jordartsmetaller handhas med försiktighet. |
|