Symbol

Co

Oxidationstal

+2 eller +3 

Densitet

8,9 kg/dm³

Smältpunkt

1495°C 

Kokpunkt

2972°C 

Upptäckt

Metallen upptäcktes av svensken Brandt omkring 1735.

Egenskaper

Kobolt är en bräcklig, hård metall som i utseende påminner om järn och nickel. Dess permanentmagnetism är ungefär 2/3 av järns. Legeras den med järn, nickel och andra metaller till alnico blir magnetstyrkan mycket stor. Den artificiella isotopen ⁶⁰Co är en viktig gammastrålningskälla som används som spårmedel och radioterapeutiskt medel.  

Användning

Koboltsalterna som är blå har använts i århundraden för att färga glas, porslin, lerkärl, tegel och emalj. 

Förekomst

Mineral där kobolt förekommer är kobaltit, smaltit och erytrit. Mestadels utvinns kobolt som biprodukt vid utvinning av nickel, silver, bly, koppar och järn. Metallen förekommer också i meteoriter. Viktiga malmförekomster är funna i Zaire, Marocko och Kanada.  På 1700-talet bröts kobolt i Loos i västra Hälsingland. Koboltgruvan är idag restaurerad och kan besökas.

Framställning

Erhålls som biprodukt vid framställning av andra metaller som nickel, järn, silver, bly och koppar.  

Övrigt

Namnet härrör från grekiskans Kobald - troll, elak ande.